HELLSTRÖM

Jag har alltid hävdat att löpträning är bland det tråkigaste som finns. Att bara springa! Hur trist träning som helst!

Men, sen har något hänt. Jag insåg i somras att det är ju faktist rätt så praktiskt med löpning. Det är verkligen bara att ta på sig kläderna, öppna dörren och sedan sätta igång! Man behöver inte åka iväg till något gym, passa några tider eller liknande. Och nu har jag varit ute och sprungit 6 gånger under de senaste 2 veckorna!

Jag började dock lite försiktigt. Dels för att jag från början fortfarande inte tyckte att det var speciellt roligt. Dels för att jag haft problem med ena knät sedan några år tillbaka, och dessutom bar jag på många kilos övervikt.

Första gången jag gav mig ut var i mitten av juni. Jag började med 20 minuter intervaller mellan powerwalk och vanlig promenad. Det gick så fint så jag avslutade med 10 minuter intervaller mellan jogging och promenad. Några dagar senare gav jag mig ut igen, och den här gången minskade jag powerwalk-delen till 10 min och ökade joggingdelen till 18 min. Som intervalltid använde jag 1 minut, både till promenad och powerwalk/jogg. Därefter minskade jag igen till bara 4 minuter powerwalk som uppvärmning, och resten jogging.

Såhär fortsatte det sedan med att jag hoppade över powerwalken helt, för att sedan ändra på intervalltiderna till 70 sekunder jogging och 50 sekunder promenad. Såhär sprang jag sedan några gånger till innan sommaren var över, och jag istället började träna på gymmet vid jobbet istället.

Nästa gång jag gav mig ut var i början av oktober, och då ökade jag på joggingintervallerna igen till 2 min och med 1 minut promenad. Sen den 14 oktober var det dags för mitt första kraftprov! Sveriges Radio anornade en löparrunda på Gärdet i Stockholm där man kunde springa för Världens Barn. Banan var på 2,5 km, och man kunde välja att springa 1, 2 eller 3 varv. Tillsammans med 4 jobbarkompisar tog jag mig dit tidigt på morgonen, och mitt mål var att jag skulle jogga ett helt varv utan någon promenad alls. Och det kändes så grymt bra när jag klarade det! Tog mig runt på 19:25, vilket var bättre än de 20 min jag hade föresatt mig att springa på!

Efter detta så sprang jag inget mer eftersom jag tyckte det blev för kallt, istället så tränade jag mina pass på gymmet de dagar jag jobbade. Men så kom ju dagen då även vår minsta pojke skulle börja på dagis och jag skulle börja jobba heltid igen. Och då var man tvungen att planera om sin träning också och försöka få tid med den trots hämtningar och lämningar på dagis. Ett inte helt lätt pussel! Det var då jag åter igen började fundera på det här med löpning... Sagt och gjort, jag lånade Torgnys andningsmask och gav mig ut en morgon i 10 minusgrader. Jag körde samma intervaller som senast jag sprungit på hösten, dvs 2 minuter jogging och 1 minut promenad. Jag använde mig dock av en annan runda än tidigare för att få springa mer på gångvägar än vägar, eftersom det var väldigt mörkt ute vid 6-tiden på morgonen när jag gav mig ut. 3,4 km blev det på drygt 27 minuter.

Två dagar senare var det dags igen, då med intervallerna 2:30 jogg och 0:30 gång. Jobbigare, men det kändes grymt att klara det! Ett likadant pass till hann jag med innan helgen kom och jag ville testa på en lite längre runda på 4,6 km och då istället köra lite lättare intervaller igen. Min plan var att återgå till 2 min jogg och 1 min gång, men det var 18 minusgrader när jag gav mig ut på morgonen, så jag klarade inte av att ha längre gångintervall än 30 sekunder i början, för jag behövde få upp värmen. Och när jag sedan sprungit halva sträckan med de jobbigare intervallen så tyckte jag att det var väl lika bra att fortsätta med det...

Det är nog det här jag gillar med löpningen. Att man så enkelt och snabbt kan se resultat. Man springer lite längre sträcka, lite längre tid, eller lite snabbare. Det är lätt att mäta förändringarna. Och träning där det känns att man blir bättre blir ju per automatik roligare!

I morse var jag ute och sprang 3 km och hade då ökat mina joggingintervaller till 3:30 och med 0:30 som gångintervall. Och det gick riktigt bra! Det kändes självklart jobbigt på slutet, men det gick helt klart över förväntan. Och jag kände att jag hade flyt i stegen.

Målet just nu är att springa Parloppet (4,6 km) i sommar, och att då kunna springa hela sträckan utan att behöva ha några gångintervall. Och gärna på en hyfsad tid också!

Så kom då ändå julen tillslut! Julkänslorna infann sig på kvällen den 22:a när jag slog in julklapparna på kvällen när barnen somnat.

Den här julen firade vi hemma hos oss med den närmsta familjen på våra båda sidor. Det blev en nätt skara på 17 personer! För att inte drunkna i jobb hade vi delat ut julmaten på alla, och resultatet blev ett stort och härligt julbord! Jag kan lova att alla blev mätta =)

Det ändrar sig ju lite från år till år hos vem vi firar jul och vilka som är med. Det är lite befriande att inte vara låst i gamla traditioner som inte går att bryta. Istället så funderar vi inför varje jul var vi ska fira i år. För två år sedan valde vi till exempel att åka upp till Sälen under julen och firade därför en väldigt lugn julafton med bara vår lilla familj på tre personer. Det var trevligt som omväxling.

Nytt för i år var att även barnens nya kusiner med sina mammor var med, och vid sådana tillfällen blir det nya traditioner som ska jämkas in i ens egna. Därmed kom det lite nyheter på julbordet som uppskattades även av andra.

Jag hoppas att alla som var här blev lika nöjda med sin julafton som jag blev!

Jag och Torgny kom för några år sedan fram till att vi tycker bäst om julen före julafton. Älskar hela adventstiden när man kan tända ljus och plocka fram adventsljusstakar och adventsstjärnor för att lysa upp i mörkret. Baka lussebullar och pepparkakor. Dricka glögg och lyssna på julmusik. Handla och slå in julklappar. Och bara mysa och vänta på julafton.

När jag var liten så plockade vi in julgranen den 23:e och klädde den på julafton. Men nu tar vi in den mycket tidigare, gärna runt lucia.

Det är nämligen så att så snart juldagarna är över så är vi trötta på julen. Då får gärna julgranen åka ut ganska snart. Och då är det ju skönt att ha hunnit ha den inne ett tag innan man kastar ut den.

Men i år har jag inte börjat få några julkänslor alls än. Det kan kanske ha att göra med att det fortfarande är 5-8 grader plus om dagarna och knappt ens någon frost på morgonen. Ingen snö i sikte, och inget som vittnar om att det är vinter på gång efter denna långa höst. Och det brukar ju liksom bli jul på vintern, inte på hösten...

Så vad ska man göra? Det blir nog till att plocka fram julmusiken och glöggen och se om man kan jobba fram lite stämning i alla fall. Annars kommer julen vara över innan jag hann märka att den började!

Äldsta sonen har uppfunnit ett nytt ord. Och ett rätt så användbart sådant också!

Ordet är SKUMP. Och inte skump som i att skumpa runt utan här handlar det om en delmängd. En skump är nämligen synonymt med en bit, en slurk, en tugga osv. Skump används flitigt här hemma i meningar som "Jag ska bara ta en skump till." eller "Hur många skumpar ska jag äta?".

Fullt förståeligt för oss som vet vad det betyder, och  jag kan inte komma ifrån att det är ett ganska så bra och praktiskt ord. Vi får se hur länge det kommer leva kvar hos sonen.

Nu när även vårt minsta barn börjar bli lite större så har vi lite bebisprylar till salu. Titta gärna, och hör av dig om du hittar något som du är intresserad av!

Bilder på det vi säljer hittar du HÄR.