HELLSTRÖM

Jag har lyssnat på Åsa Larssons bok Till dess din vrede upphör. Jag har pausat läsandet/lyssnandet på deckare ett tag för jag kände att alla började bygga upp dem på exakt samma sätt. Det händer någonting i nutid, samtidigt har man en tillbakablick där mördaren beskrivs utan att man ska förstå vem det är. I slutet knyts det samman och förhoppningsvis har man inte listat ut vem gärningsmannen är förrän alldeles i slutet. Det är egentligen inget fel på konceptet, men då det använts väldigt flitigt av Camilla Läckberg med flera, men efter att ha plöjt igenom ett antal böcker så känns konceptet trist och urvattnat. Dags att gå tillbaka till kursutbudet och ta ett nytt grepp på storyn!

Det gör Åsa Larsson. Man förstår tidigt vem mördaren är, men det gör inget. Man förstår inte varför och hur så det är åndå väldigt spännande. Så vad handlar då boken om? Historien om Rebecka Martinsson i Kiruna fortsätter och nu dör två ungdomar som dyker i en sjö efter ett flygplansvrak. Isen ligger på sjön och när de hittas senare misstänker polisen till en början inte något brott. Ett infall gör dock att en grundligare kontroll av ena liket görs vilket leder till att en förundersökning sätts igång. Samtidigt som historien nystas upp så får man även inblick ur den mördade flickans perspektiv, då hon glider runt som någon slags spöke och betraktar utan att kunna ingripa. Det ger en annan känsla än de vanliga tillbakablickarna jag gnällde lite på tidigare, och känns riktigt bra, trots att det samtidigt innebär att Åsa blandar in väldigt mycket övernaturligtheter genom att säga att spöken verkligen finns.

 Sammanfattningsvis kan jag säga att boken är väldigt bra och jag rekommenderar den. (Vill även nämna att jag generellt sett gillar Camilla Läckbergs böcker också och rekommenderar dem, trots kritiken ovan. Däremot skulle jag inte ha något emot om hon ändrar lite på formatet till nästa bok).